Dagen innan vi skulle flyga hem bestämde vi att vi skulle köra så långt det gick på den dåliga vägen mot Avusor Yayla. Vår hyrbil var en tvåhjulsdriven standardbil. Vägen krävde egentligen en fyrhjulsdriven bil med hög frigång. Vi kom mycket längre än jag räknat med.
Den sista biten fick vi gå. Omgivningarna var så fina så vi lämnade aldrig vägen utan gick där bara och njöt av den vackra naturen.
När vi passerat byn och var på väg upp mot de snöklädda bergssidorna ropade en picknickande familj på oss och ville bjuda på te. Turkar är nog jordens mest sociala och gästvänliga folkslag så det fianns ingen möjlighet att tacka nej. Det blev en riktig lång sittning medan de proppade i oss massor med godsaker. När vi lämnade familjen visste de det mesta om oss och vi visste de mesta om dem.
Nu fanns det ingen tid att bestiga de snöklädda sluttningarna. Istället gick vi upp på bergssidan och började vandringen tillbaks till bilen.
Vi såg inte så många växter vi inte sett tidigare i veckan, men den här svagt gula Dapnen var något nytt.
På eftermiddagen sänkte sig molnen ner mot dalen som det ofta gör i bergstrakter.
Nu återstod bara att packa in sig i bilen och ta in på ett hotell i närheten av flygplatsen. Det blev ”Hotel Mora” och det passade ju bra så här på midsommarafton.
Nu sitter jag hemma och längtar tillbaks till de Turkiska bergen, och kanske blir det en tur dit redan nästa år.
Precis sådana vyer jag vill vakna med utanför huset. Dock är det Norge jag drömmer om då inte Turkiet. Tänk så vackert det kan vara.
SvaraRaderaNorge är vackert men ska man äta också så föredrar jag Turkiet. Sen är det en prisfråga. Ett dubbelrum med frukost behöver man inte betala mer än 200 kr för.
SvaraRadera